Långt före datorrenderingar byggde arkitekter fysiska modeller. Det gör de fortfarande. En fysisk modell är en skalenlig tredimensionell representation av en byggnad, gjord för hand av material som kartong, linsträ, skum och akryl. Den låter designers och kunder se byggnaden i rymden, från vilken vinkel som helst, i verkligt ljus.

Modeller tjänar olika syften i olika skeden. En skissmodell är grov och snabb och används för att utforska massbildning och form. En presentationsmodell är förfinad och precis och används för att kommunicera en design till kunder eller allmänheten. En konstruktionsmodell kan visa strukturella detaljer eller monteringssekvenser.

Att bygga en modell är ett sätt att tänka. Händerna upptäcker saker som skärmen missar. En modell visar hur en skugga faller över en fasad, hur en taklinje möter en vägg, hur en byggnad står på sin plats. Det blottlägger också problem. En modell som ser tafatt ut säger dig något.

Digitala verktyg har inte ersatt fysiska modeller. Många arkitekter använder båda och växlar mellan de två. Modellen är inte bara en representation. Den är ett designverktyg.