Erosion är nötning och transport av jord och berg av naturliga krafter som vatten, vind, is och gravitation, ofta accelererat av mänskliga aktiviteter som avskogning, överbetning och intensiv jordbearbetning. Jordbrukserosion är särskilt oroande eftersom den avlägsnar näringsrik matjord snabbare än den kan bildas, vilket minskar bördighet, vattenhållningsförmåga och grödor. Vattenerosion inkluderar erosion från pålar, bäckar och raviner; vinderosion avlägsnar fina partiklar och kan skapa sandstormar, som i den amerikanska dust bowlen på 1930-talet. Den globala jorderosionen uppskattas till 20–30 miljarder ton per år, med de högsta nivåerna i Asien, Afrika och Sydamerika. Konsekvenserna inkluderar sedimentförorening av vattenvägar, näringsavrinning, förlust av biologisk mångfald och koldioxidutsläpp. Bevarandemetoder som jordbearbetning, täckgrödor, konturplöjning, terrassering, vindskydd och gräsbevuxna vattenvägar minskar erosionen. FAO:s globala jordpartnerskap främjar hållbar markförvaltning för att skydda denna ändliga resurs.