År 1972 kom nyheten att den amerikanska folkhälsovården hade studerat obehandlad syfilis hos hundratals svarta män i Tuskegee, Alabama, i 40 år, även efter att penicillin blev tillgängligt. Avslöjandet chockade allmänheten och förändrade forskningen för alltid. Bioetik växte fram ur den uppgörelsen. Den undersöker de moraliska frågor som biologi, medicin och bioteknik väckt.

Området täcker ett brett spektrum av frågor. Informerat samtycke frågar om patienter och forskningspersoner förstår vad de samtycker till. Integritet frågar vem som äger genetiska data och vem som har tillgång till dem. Jämlikhet frågar vem som gynnas av nya behandlingar och vem som lämnas utanför. Genredigering frågar om vi bör förändra mänskliga embryon. Vård i livets slutskede frågar hur vi definierar döden och vem som bestämmer när behandlingen ska avbrytas.

Bioetik är inte ett enskilt svar. Det är en process av resonemang. Fyra principer vägleder en stor del av området: autonomi, välgörenhet, icke-skadlighet och rättvisa. Autonomi respekterar patientens val. Välgörenhet främjar välbefinnande. Icke-skadlighet undviker skada. Rättvisa fördelar fördelar och bördor rättvist. Dessa principer står ofta i konflikt, och att lösa konflikten kräver omdöme.

Bioetiska kommittéer granskar forskningsprotokoll, ger råd till sjukhus och utformar policyer. Området är inte abstrakt. Det avgör om en prövning kan fortsätta, om ett läkemedel godkänns och om en patient kan vägra behandling. Insatserna är personliga.