Maskulinitet är inte en fast essens. Det är en uppsättning sociala förväntningar som är förknippade med att vara man – hur man ska agera, känna och relatera till andra. Dessa förväntningar varierar mellan kulturer, klasser och historiska perioder. Den stoiska familjeförsörjaren på 1950-talet är inte densamma som 2000-talets metrosexuella eller dagens hemmafader.

Raewyn Connells koncept om hegemonisk maskulinitet beskriver den kulturellt dominerande form som legitimerar mäns makt över kvinnor och över andra män. Det är inte den enda maskuliniteten. Det finns underordnade, marginaliserade och medskyldiga maskuliniteter. Män som inte uppfyller idealet utsätts för förlöjligande och våld.

Gemensamma förväntningar

• Emotionell stoicism: ingen gråt, ingen rädsla
• Aggression: fysisk styrka, tävlingsinriktad
• Heterosexualitet: homofobi som påtvingande
• Leverantörsroll: att tjäna pengar och skydda
• Sexuell förmåga: erövring, inte intimitet

Maskulinitet förändras. Yngre män är mer benägna att avvisa rigida normer, dela hushållsarbete och uttrycka känslor. Men motreaktionen är verklig. Onlinegemenskaper främjar ibland aggressiva, antifeministiska versioner av manlighet.