Kristendomen är inte en enda organisation utan en familj av distinkta grupper som delar grundläggande övertygelser men skiljer sig åt i fråga om lära, styrelseskick och gudstjänst. Varje sådan grupp är en samfund. Baptister, metodister, lutheraner och många andra illustrerar mönstret.

Samfundsbildningar uppstår ur historiska meningsskiljaktigheter, reformrörelser, kulturell anpassning eller missionsexpansion. De upprätthåller sina egna strukturer för ordination, utbildning och beslutsfattande. Vissa betonar hierarkisk auktoritet; andra betonar lokal församlingsoberoende. Ekumeniska ansträngningar söker samarbete utan att sudda ut den samfundsmässiga identiteten.

Att tillhöra en samfund formar en troendes upplevelse av liturgi, teologi och gemenskap. Det ger också igenkännbara institutioner för välgörenhet, utbildning och offentligt vittnesbörd. I pluralistiska samhällen konkurrerar och samarbetar samfund samtidigt.

• Distinkt organiserad gren inom en religion
• Delar kärntro men skiljer sig åt i sekundära frågor
• Upprätthåller sin egen styrning och sina egna rutiner
• Vanligt inom kristendomen och vissa andra traditioner