Sunna är profeten Muhammeds levande exempel. Den består av hans uttalanden, handlingar och tysta godkännanden, nedtecknade av dem som kände honom och förmedlade genom noggranna återberättare. Tillsammans med Koranen utgör den den primära källan till islamisk vägledning.

Hadithsamlingar – mest kända de av Bukhari och Muslim – bevarar tusentals individuella rapporter. Forskare utvecklade rigorösa metoder för att utvärdera återberättarnas tillförlitlighet och texternas sammanhang. Ur detta material utvann jurister juridiska domar, etiker drog moraliska lärdomar och vanliga muslimer fann mönster för det dagliga livet: hur man ber, hur man äter, hur man behandlar sina medmänniskor, hur man möter döden. Sunnah är därför både en juridisk resurs och ett personligt ideal. Att följa profeten är att vandra som han vandrade.

Inte alla rapporter har samma vikt. Vissa betygsätts som rigoröst autentiska, andra som svagare. Debatten fortsätter om den historiska noggrannheten hos specifika berättelser och om den korrekta metoden att tillämpa 600-talets praxis på moderna omständigheter. Ändå är själva Sunnahs auktoritet fortfarande central för den stora majoriteten av muslimer.

I slutändan är Sunnah mindre en bok än ett ihågkommet liv som fortsätter att forma livet för dem som tar den som sin modell.