Stavar är näthinnans fotoreceptorer specialiserade för syn i svagt ljus. De uppfattar svart, vitt och grå nyanser och är mycket känsligare än tappar, men de ger ingen färginformation och relativt dålig synskärpa.

Stavar dominerar den perifera näthinnan och saknas i fovea. En enda foton kan producera ett detekterbart svar i en stav, vilket möjliggör mörkerseende. I mycket svagt ljus förlitar sig synsystemet nästan helt på stavar; färgen försvinner och fina detaljer går förlorade. Rodopsin, fotopigmentet i stavar, bleks av starkt ljus och regenereras långsamt, vilket är anledningen till att anpassningen till mörker tar många minuter.

Eftersom stavarna är koncentrerade utanför näthinnans centrum, syns ofta svaga föremål lättare när de betraktas något utanför mitten. Sjukdomar som skadar stavarna, såsom retinitis pigmentosa, försämrar först mörkerseendet och det perifera synfältet. Arbetsfördelningen mellan stavar och tappar gör att det visuella systemet kan verka över ett enormt spektrum av ljusintensiteter.

När ljuset är för svagt för färg och skarpa detaljer ger stavarna fortfarande en användbar bild.