Gruppering är den perceptuella tendensen att organisera diskreta stimuli till sammanhängande, större enheter. Det visuella systemet behandlar inte varje kant och fläck som oberoende; det binder dem enligt regelbundenheter i omgivningen.

Gestaltpsykologer beskrev flera grupperingsprinciper. Element som är nära varandra grupperas efter närhet. Element som delar färg, form eller orientering grupperas efter likhet. Element som bildar en kontinuerlig, jämn bana grupperas efter kontinuitet. Element som rör sig tillsammans grupperas efter gemensamt öde. Slutna eller nästan slutna former grupperas efter slutning. Dessa principer verkar snabbt och till stor del utanför medvetenheten, och producerar de objekt och ytor vi upplever.

Gruppering är inte ofelbar. Kamouflage utnyttjar den genom att få ett objekts delar att grupperas med bakgrunden snarare än med varandra. Illusoriska konturer uppstår när grupperingsprinciper kompletterar former som inte är helt närvarande i bilden. Moderna beräkningsmodeller för synen innehåller många av samma regelbundenheter som gestaltpsykologerna identifierade.

Att se objekt snarare än en spridning av funktioner är ett grupperingsarbete.