Ett blixtminne är ett levande, detaljerat minne av de omständigheter under vilka en person fick veta om en känslomässigt betydelsefull händelse. Människor rapporterar ofta att de minns exakt var de var, vad de gjorde och vem som berättade nyheterna för dem.

Termen introducerades av Roger Brown och James Kulik för att beskriva minnen av händelser som mordet på en offentlig person. Den känslomässiga intensiteten och händelsens följder verkar utlösa en speciell kodningsmekanism som bevarar perifera detaljer tillsammans med de centrala fakta. Senare forskning har visat att blixtminnen inte är immuna mot fel. Självförtroendet förblir högt även när noggrannheten minskar med tiden; människor kan missminna detaljer samtidigt som de känner sig säkra på sitt minne.

Fenomenet illustrerar känslornas kraft att förbättra minnet, men det varnar också för att likställa livlighet och självförtroende med noggrannhet. Traumatiska händelser kan producera både påträngande, detaljerade minnen och betydande förvrängningar.

Ett blixtminne känns som ett fotografi. Liksom många fotografier kan det vara både slående och ofullkomligt.