En diskriminerande stimulus är en signal som signalerar när en viss reaktion sannolikt kommer att förstärkas. Den skapar anledningen till beteendet utan att framkalla det direkt.

I en operant kammare kan ett ljus fungera som diskriminerande stimulus: när ljuset är tänt producerar spaktryck mat; när det är släckt gör de det inte. Djuret lär sig att trycka endast i närvaro av ljuset. Trafikljus, klassrumsklockor och närvaron av en viss person kan alla fungera som diskriminerande stimuli i mänskliga miljöer. Stimulusen tvingar inte fram responsen; den indikerar att konsekvenserna av att reagera har förändrats.

Diskrimineringsträning etablerar stimuluskontroll genom att förstärka responsen i närvaro av en stimulus och undanhålla förstärkning i närvaro av andra. Det resulterande beteendet är effektivt: organismen svarar när den ger resultat och sparar ansträngning när den inte gör det.

En diskriminerande stimulus är det gröna ljuset i miljön som talar om för eleven att en beredskapsplan för närvarande gäller.