Tappar är de retinala fotoreceptorer som ansvarar för skarp syn och färgdiskriminering. De fungerar bäst i relativt starkt ljus och är koncentrerade i fovea, den centrala regionen av näthinnan som används för detaljerad inspektion.

Människor har normalt tre typer av tappar, som var och en innehåller ett fotopigment som är känsligt för olika våglängder – ungefär kort (blå), medel (grön) och lång (röd). Hjärnan jämför den relativa aktiveringen av de tre typerna för att konstruera färguppfattningen. Eftersom tappar är mindre känsliga än stavar bidrar de lite till synen i svagt ljus; det är därför färgen bleknar i skymningen och fina detaljer blir svårare att urskilja.

Den täta packningen av tappar i fovea, tillsammans med en privat linje från varje tap till högre syncentra, ger det centrala synfältet dess skärpa. Bort från fovea minskar densiteten och flera receptorer delar varje gangliecell, vilket minskar synskärpan. Färgblindhet beror oftast på frånvaron eller onormal funktion av en taptyp, vilket förändrar de jämförelser som producerar nyans.

När vi läser finstilt eller bedömer fruktens mognad utifrån dess färg, förlitar vi oss på kottarna.