Individuella rättigheter, begränsad makt och rättsstatsprincipen utgör kärnan i den politiska liberalismen. Liberaler menar att människor ska vara fria att sträva efter sina egna syften så länge de inte skadar andra, och att politisk auktoritet finns för att säkra den friheten.

Klassisk liberalism betonade äganderätt, fria marknader och konstitutionella begränsningar. Modern liberalism accepterar ofta en större roll för staten i att tillhandahålla utbildning, hälsovård och socialförsäkring för att göra formella friheter effektiva. Båda inriktningarna delar ett engagemang för medborgerliga friheter, tolerans och samtycke till styrning.

Liberalismen har varit det dominerande ramverket för många västerländska demokratier, men den möter utmaningar från populistiska, nationalistiska och illiberala rörelser. Debatter inom liberalismen handlar om marknadens rätta omfattning, jämlikhetens vikt och gränserna för kulturell tolerans. Traditionen fortsätter att förse oss med det vokabulär om rättigheter och konstitutionalism som används över stora delar av världen.

En liberal ordning skyddar det utrymme där individer och föreningar kan vara oense utan våld.