Relativism menar att sanning eller moral beror på sammanhang. Det som är sant för en person eller kultur behöver inte vara sant för en annan. Det som är rätt i ett samhälle kan vara fel i ett annat. Synsättet finns i många former. Epistemisk relativism menar att kunskap är relativ till ett ramverk. Moralisk relativism menar att moraliska bedömningar är relativa till en kultur eller individ. Kulturell relativism menar att vi bör förstå övertygelser och sedvänjor i deras eget kulturella sammanhang, inte bedöma dem utifrån våra egna normer.

Relativism ställs ofta i kontrast till objektivism, som menar att vissa sanningar är universella. Kritiker menar att relativism är självdestruktivt. Om all sanning är relativ, så är påståendet att all sanning är relativ i sig relativt. Försvarare svarar att relativism handlar om de normer vi använder, inte om huruvida det finns en värld oberoende av oss. Relativism har varit inflytelserik inom antropologi, sociologi och kulturstudier. Den uppmuntrar tolerans och ödmjukhet. Den väcker också svåra frågor. Om moral är relativ, hur kritiserar vi sedvänjor som slaveri eller könsstympning? Om kunskap är relativ, hur utvärderar vi konkurrerande vetenskapliga påståenden? Debatten mellan relativism och dess kritiker är en av de mest betydelsefulla inom samtida filosofi.

Former av relativism

• Epistemisk. Kunskap är relativ till ett ramverk.
• Moral. Moral är relativ till en kultur eller individ.
• Cultural. Tro och sedvänjor bör förstås i sitt sammanhang.
• Estetik. Skönhet är relativt till individuell smak.

Relativism är inte detsamma som tolerans. Tolerans är ett värde. Relativism är ett påstående om sanningens och moralens natur.