Ingenting är frånvaron av existens. Det är inte ett ting, utan bristen på något. Filosofer har frågat sig om intet är ett legitimt begrepp. Parmenides hävdade att ingenting inte existerar, eftersom att tänka på ingenting är att tänka på något. Gorgias hävdade motsatsen: ingenting existerar, och även om det gjorde det, skulle vi inte kunna veta det, och även om vi kunde veta det, skulle vi inte kunna kommunicera det. Paradoxerna om ingenting har fascinerat filosofer i årtusenden.

Existentialister gav ingenting en central roll. Heidegger menade att ångest avslöjar ingenting, grunden för varandet. Sartre skilde mellan varandet i sig självt, vilket är fullt och solidt, och varandet för sig självt, vilket är medvetande och kännetecknas av ingenting. Medvetandet är inte ett ting; det är en brist, en negation. Den bristen är det som gör frihet möjlig. Vi bestäms inte av vad vi är, eftersom vi alltid kan negera det och bli något annat. Ingenting är inte bara ett logiskt pussel. Det är ett drag i mänsklig existens. Vi är de varelser som kan fråga varför det finns något snarare än ingenting.

Frågor om ingenting

• Existerar ingenting? Kan vi meningsfullt säga att ingenting finns?
• Vad är förhållandet mellan ingenting och varande? Är ingenting frånvaron av varande, eller dess grund?
• Vad avslöjar ingenting? Ångest, frihet, existensens grund?

Ingenting är inte detsamma som tomhet. Tomhet är ett utrymme som skulle kunna fyllas. Ingenting är frånvaron av något utrymme alls.