Existentialism är mindre en doktrin än en familj av tänkare som delar en angelägenhet: den individuella, konkreta, levda erfarenheten av att existera. Kierkegaard, Nietzsche, Heidegger, Sartre, de Beauvoir, Camus. De var oense om mycket, men de var överens om att abstrakta system saknar något väsentligt. Filosofi, ansåg de, borde utgå från situationen för den person som ställer frågorna.

Sartre gav rörelsen dess mest berömda slogan: existens föregår essens. För en kniv kommer essens först. Designen avgör vad den är. För en människa finns det ingen förutbestämd design. Vi existerar först, och sedan definierar vi oss själva genom våra val. Den friheten är spännande och skrämmande. Sartre kallade det fördömande. De Beauvoir tillämpade existentialistiska idéer på kön och menade att man inte föds som kvinna utan blir det. Heidegger analyserade varandet-mot-döden och autenticitet. Camus utforskade det absurda. Existentialismen påverkade litteratur, psykologi, teologi och politik. Den är fortfarande en resurs för alla som frågar sig hur man ska leva utan ett manus.

Existentialistiska teman

• Existens föregår essens. Vi skapar oss själva genom handling.
• Frihet och ansvar. Vi är ansvariga för våra val.
• Autenticitet. Att leva i enlighet med sina egna möjligheter.
• Absurditet. Spänningen mellan meningssökande och ett tyst universum.

Existentialism är inte ett recept för förtvivlan. Det är en uppmaning att ta ansvar för sitt liv, utan garantier.