Att ställa frågan är en felslutning där premissen antar att slutsatsen är sann. Argumentet går i en cirkel. Det antar vad det försöker bevisa. Slutsatsen är dold i premissen. Argumentet är giltigt men värdelöst. Det tillför ingen ny information.

Det klassiska exemplet: Gud existerar för att Bibeln säger det, och Bibeln är Guds ord. Premissen förutsätter slutsatsen. Argumentet är cirkulärt. Ett annat exempel: Den här boken är sann för att den säger att den är sann. Premissen förutsätter slutsatsen. Argumentet bevisar ingenting.

Exempel på att tigga frågan

• Yttrandefrihet är viktig eftersom utan den skulle vi inte kunna tala fritt.
• Han är pålitlig eftersom han alltid säger sanningen.
• Detta läkemedel fungerar eftersom det är effektivt.
• Lagen är till bara för att den är laglig.
• Jag är en bra människa för att jag gör bra saker.

Att vädja om frågan kallas ibland för cirkulärt resonemang. De två termerna används ofta omväxlande. Strängt taget är att vädja om frågan en bredare kategori. Den inkluderar alla argument där premissen antar slutsatsen. Cirkulärt resonemang är en specifik form där slutsatsen används som en premiss. Skillnaden är subtil. Felslutet är vanligt i vardagliga argument. Människor antar vad de försöker bevisa. De inser inte att argumentet är cirkulärt. Lösningen är att fråga: vilka bevis stöder premissen? Om premissen bara är slutsatsen som upprepas, misslyckas argumentet. Det är en sluten slinga. Den leder ingenstans. Frågan vädjas om, den besvaras inte.