Varje reservoar som absorberar mer kol än den släpper ut under en given period fungerar som en kolsänka. Havet är den största aktiva kolsänkan på planeten och har tagit upp en betydande del av den koldioxid som släpps ut genom förbränning av fossila bränslen och avskogning.

Två huvudprocesser driver upptaget i havet. Löslighetspumpen löser upp koldioxid i kallt ytvatten som senare sjunker ner i djuphavet. Den biologiska pumpen överför kol som fixerats av fytoplankton till djupare lager via sjunkande partiklar och vertikal migration. Kustnära våtmarker och sjögräsängar fungerar som ytterligare, mer lokala sänkor som begraver kol i sediment.

Kapaciteten hos dessa sänkor är inte obegränsad och kan förändras med uppvärmning, cirkulationsförändringar och ekosystemförändringar. Övervakning av havets kolsänka kräver en kombination av ytmätningar, inre observationer och modeller. Noggrann kvantifiering är avgörande för att stänga den globala kolbudgeten och för att utvärdera strategier för klimatbegränsning.

• Reservoar som absorberar mer kol än den släpper ut
• Havet är den största aktiva sänkan
• Driven av löslighet och biologiska pumpar
• Kapaciteten kan förändras med klimat och mänsklig påverkan