Dendriter är förgrenande förlängningar av en neuron som tar emot signaler från andra celler. Deras namn kommer från grekiskan för träd, och likheten är träffande: en typisk neuron sprider en tät berså av dendriter som samlar in input från hundratals eller tusentals synaptiska kontakter.

Kemiska signaler som frigörs vid synapser binder till receptorer på det dendritiska membranet, vilket producerar små elektriska förändringar. Dessa lokala potentialer färdas mot cellkroppen, där de summeras. Om den kombinerade signalen når tröskeln vid axonkullen utlöses en aktionspotential. Dendritiska taggar – små utbuktningar på grenarna – är de primära platserna för exciterande synapser och är mycket plastiska; deras antal och form förändras med lärande och erfarenhet.

Dendritträdets geometri påverkar hur signaler integreras. Vissa neuroner har avancerade, långtgående dendriter; andra är mer kompakta. Sjukdomsprocesser som beskär eller förvränger dendriter, som vid vissa former av intellektuell funktionsnedsättning eller neurodegeneration, stör neuronens förmåga att bearbeta information.

Varje meddelande en neuron tar emot anländer först till dess dendriter.