Skriven musik förutsätter en tonart som höjer eller sänker vissa toner genom hela stycket. När en kompositör behöver ändra en enskild ton utanför det systemet visas en förtecken. Kors höjer tonhöjden med en halvton, b sänker den och naturtonen upphäver endera.

Företecken gäller endast för den takt de förekommer i, såvida de inte är bundna över en taktlinje. Utövare håller noga utkik efter dem eftersom en missad förtecken ändrar harmonin eller färgen på en melodi. I vissa moderna partitur skrivs förtecken friare, men de traditionella reglerna styr fortfarande de flesta klassiska och populära notationer.

Kompositörer använder tillfälliga tecken för att skapa spänning, för att modulera kort eller helt enkelt för att färglägga en linje. Musiker lär sig att läsa dem direkt så att musikens flöde aldrig bryts.

• Ändrar tonhöjden för en enskild ton
• Skarpa, plana eller naturliga symboler
• Varar vanligtvis bara en takt
• Viktigt för kromatisk skrift