En solig eftermiddag syns ofta spridda vita puffar med platta baser över himlen. Dessa är cumulusmoln. De bildas när ytvärme får luftpaket att stiga, svalna och kondensera vid den uppåtgående kondensationsnivån.

Vid fint väder förblir cumulusmoln blygsamma i storlek och producerar lite eller inget regn. När atmosfären är mer instabil kan enskilda moln växa sig högre och utvecklas till höga cumulusmoln eller till och med cumulonimbusmoln. Den platta basen markerar höjden där kondensationen börjar; de rundade topparna visar den stigande termiken.

Dessa moln är användbara indikatorer på djupet av det blandade lagret och potentialen för senare stormutveckling. Fotografer uppskattar deras ljusa, skarpt definierade former mot blå himmel. I tropikerna bildas cumulus från passadvinden i långa gator i linje med vinden.

Deras närvaro signalerar vanligtvis uppvärmning under dagtid snarare än storskalig tvångslyft.