Den attityd ett textstycke har gentemot sitt ämne och sin publik är dess ton. Tonen kan vara allvarlig, ironisk, lekfull, distanserad, brådskande eller melankolisk. Den förmedlas genom ordval, meningsbyggnad, bildspråk och den övergripande hållning som berättaren eller talaren intar. Två berättelser om samma händelse kan kännas helt olika på grund av skillnader i ton.

Läsare uppfattar tonen snabbt, ofta innan de kan namnge den. En formell ton skapar distans; en samtalston inbjuder till intimitet. Ironi beror på en klyfta mellan ordens bokstavliga betydelse och attityden bakom dem. Inkonsekvens i tonen kan förvirra eller roa, beroende på om den är avsiktlig.

Författare kontrollerar tonen medvetet när de redigerar och lyssnar efter den känslomässiga och intellektuella färgen i varje passage. Inom litteraturen är ton ett av de viktigaste sätten en författare formar läsarens upplevelse. Att känna igen tonen är därför en grundläggande färdighet i uppmärksam läsning.