Temperaturen stiger ju djupare man kommer ner i jorden. Den geotermiska gradienten är ökningstakten, vanligtvis cirka 25–30 °C per kilometer i den övre jordskorpan, även om värdena varierar kraftigt med tektonisk miljö.

I stabila kontinentala inre områden är gradienten relativt låg; i vulkaniska regioner och vid mittoceaniska ryggar kan den vara mycket brantare. Värmekällor inkluderar restvärme från planetansamling, sönderfall av radioaktiva isotoper och latent värme från kärnkristallisation. Konduktivt värmeflöde mätt vid ytan återspeglar gradienten och bergarternas värmeledningsförmåga.

Kunskap om den geotermiska gradienten är avgörande för att tolka metamorfiska förhållanden, utforma djupa borrhål och bedöma geotermisk energipotential. Där gradienten är tillräckligt hög kan varmt vatten eller ånga utvinnas för kraftproduktion eller direkt uppvärmning. Lokala avvikelser pekar ofta på magmakroppar eller cirkulerande vätskor.

• Temperaturökningshastighet med djupet
• Genomsnitt 25–30 °C/km i kontinentalskorpan
• Varierar med tektonisk miljö
• Viktigt för geotermisk energi och metamorfism