En platt karta kan fortfarande visa formen på kullar och dalar. Konturlinjer förbinder punkter med samma höjd över en referensnivå, vanligtvis havsnivån. När linjerna ligger tätt ihop är sluttningen brant; när de breder ut sig är marken svag.

Varje kontur är en sluten slinga, även om slingan kan gå utanför kartans kant. Indexkonturer är ritade tjockare och märkta med höjden. Fördjupningar är markerade med punkter som pekar nedför. Att läsa konturer gör det möjligt för en vandrare eller ingenjör att visualisera tredimensionell terräng från ett tvådimensionellt ark.

Moderna digitala höjdmodeller genererar konturer automatiskt, men principen är densamma. Konturkartor är viktiga för markanvändningsplanering, bedömning av översvämningsrisker och navigering utomhus. Linjernas avstånd och form berättar landskapets historia.

• Linjeförbindande punkter med samma höjd
• Tätt avstånd indikerar branta sluttningar
• Används på topografiska kartor
• Hjälper till att visualisera tredimensionell terräng