Utrotning är försvagningen och slutliga försvinnandet av ett betingat svar när den betingade stimulusen presenteras upprepade gånger utan den obetingade stimulusen, eller när ett förstärkt beteende inte längre förstärks.

I klassisk betingning förlorar en ton som en gång förutspådde mat sin förmåga att framkalla salivproduktion om maten inte längre följer. I operant betingning avtar ett hävstångstryck som en gång producerade pellets gradvis när pelletsen slutar. Utrotning är inte detsamma som att glömma eller avlära sig; den ursprungliga associationen förblir ofta latent. Spontan återhämtning kan ske efter en viloperiod, och återinlärning är vanligtvis snabbare än ursprunglig förvärvning.

Utsläckning är grunden för exponeringsterapier för ångestsyndrom. Genom att konfrontera den fruktade stimulansen utan det förväntade negativa resultatet lär sig patienten en ny trygghetsassociation som konkurrerar med den gamla rädslan. Processen kräver noggrann hantering; ofullständig utsläckning eller återgång av den ursprungliga kontexten kan återställa responsen.

Utrotning lär ut att en en gång tillförlitlig prediktor inte längre är tillförlitlig. Beteendet anpassas därefter.