En elegi är en dikt av allvarlig reflektion, oftast en klagosång över de döda. Den rör sig från sorg till någon form av tröst eller acceptans.

Klassiska elegier följde specifika metriska konventioner; den engelska traditionen är mer flexibel i form men konsekvent i tillfälle och ton. Miltons "Lycidas", Tennysons "In Memoriam" och Whitmans "When Lilacs Last in the Dooryard Bloom'd" är banbrytande exempel. Elegin berömmer vanligtvis den avlidne, uttrycker talarens sorg och söker ett större perspektiv – religiöst, filosofiskt eller naturligt – som kan rymma förlusten.

Inte varje sorglig dikt är en elegi. Genren antyder en formell sorgehandling och ett försök att förstå dödligheten. Samtida elegier kan ifrågasätta möjligheten till tröst samtidigt som de fortfarande arbetar inom traditionen av offentlig och privat sorg. De bästa elegierna ger form åt känslor som annars hotar att överväldiga.

En dikt som förvandlar förlust till avvägt tal och söker ett sätt att leva med frånvaron är en elegi.