Allt kostar mer. Kaffet du köper varje morgon, hyran, bussbiljetten. När priserna stiger i hela ekonomin under en längre period är det inflation. Det urholkar köpkraften: samma lönecheck ger mindre pengar än för ett år sedan. Centralbanker strävar efter att hålla inflationen låg och stabil, vanligtvis runt 2 procent per år.

Inflationen kommer från två huvudsakliga riktningar. Efterfrågeinflation uppstår när utgifterna överstiger produktionen: för mycket pengar jagar för få varor. Kostnadsdriven inflation uppstår när produktionskostnaderna stiger, som en oljeprishöjning eller en löneökning, och företagen välter över dessa kostnader på konsumenterna. I praktiken verkar båda krafterna ofta samtidigt.

Mild inflation är normalt och till och med hjälpsamt. Den smörjer arbetsmarknadens hjul och gör att lönerna kan justeras utan nominella sänkningar. Hög inflation är destruktiv. Den straffar sparare, snedvrider investeringar och tvingar centralbanker att höja räntorna kraftigt, vilket kan utlösa recessioner. Stagflationen på 1970-talet, med hög inflation och hög arbetslöshet, var en smärtsam läxa i hur svår inflationen kan vara att kontrollera när den väl sätter in.

Orsaker och effekter

• Efterfrågekraft: för mycket utgifter
• Kostnadspress: stigande produktionskostnader
• Inbyggt: förväntningar om framtida inflation
• Vinnare: låntagare, tillgångsinnehavare
• Förlorare: sparare, pensionärer med räntebärande avkastning