Ett fiskeområde som delas av ett dussin byar. En betesmark öppen för alla herdar. En grundvattenakvifär under en torr region. Dessa är gemensamma resurser: varor som vem som helst kan använda, men där en persons användning lämnar mindre åt alla andra. De är rivaliserande men inte uteslutbara, vilket är ett finare sätt att säga att de utarmas.

Problemet är inbyggt i strukturen. Varje användare får full nytta av att ta en enhet mer, medan kostnaden för utarmning fördelas över alla. Så människor tar mer än de borde. Resultatet blir överfiske, överbetning och uttorkade grundvattenmagasin. Ekologen Garrett Hardin kallade detta för allmänningens tragedi i en berömd essä från 1968, även om han överdrev hur oundviklig den var.

Elinor Ostrom visade senare att samhällen ofta styr delade resurser framgångsrikt genom regler, övervakning och sanktioner. Schweiziska alpbyar har förvaltat gemensamma betesmarker i århundraden. Japanska fiskekooperativ sätter fångstgränser. Lärdomen är inte att allmänningar alltid misslyckas, utan att de misslyckas när ingen har befogenhet eller incitament att sätta gränser.

Vanliga exempel

• Havsfiske
• Betesmark
• Grundvattenbassänger
• Atmosfärisk luft som kolsänka
• Allmänna vägar under rusningstid