En balk bär laster över ett spännvidd. Inom konstruktionsarbete är det ett horisontellt element som stöder ett golv, ett tak eller en bro. Överdelen av en belastad balk sätts i kompression, underdelen i spänning och mitten motstår skjuvning. Det är därför en balk är djupast i mitten och ofta avsmalnande i ändarna. Material placeras där krafterna är störst. Principen gäller även köksredskap. En kavel är en balk. Ett knivblad är en balk. Ett skedskaft är en balk. Båda motstår böjning under belastning.

Balkar finns i många olika material. En träbalk är enkel att såga och fästa men har begränsad spännvidd. En stålbalk, liksom en I-balk, bär tunga laster över långa sträckor. En armerad betongbalk kombinerar betongens tryckhållfasthet med stålets draghållfasthet. En konstruerad träbalk, liksom limträ, möjliggör längre spännvidd än massivt sågat virke. Valet beror på spännvidd, last och budget.

Nedböjning styr ofta konstruktionen mer än hållfasthet. En golvbalk som hänger för mycket känns studsig och kan spricka i ytskiktet. Byggregler begränsar nedböjningen till en bråkdel av spännvidden, ofta L/360 för golv. Anslutningar är också viktiga. En balk måste överföra sin last till pelare, väggar eller taklister. En svag anslutning kan fälla en annars sund konstruktion. I köket böjer sig en billig sked under en tung gryta. En bra sked håller. Balken är samma idé. Den spänner över. Den bär. Den håller.