En oberoende film produceras utanför en större studios kontroll, ofta med en liten budget. Termen täcker ett brett spektrum av filmer, från mikrobudgetfilmer inspelade med en smartphone till prestigefyllda dramer som stöds av oberoende finansiärer. Det de har gemensamt är en viss grad av kreativ frihet. Filmskaparen är inte ansvarig inför en studiochef. De gör den film de vill göra.

Oberoende film har en lång historia. I Hollywoods tidiga dagar utmanade oberoende producenter studiosystemet. På 1960- och 1970-talen blomstrade oberoende film med filmskapare som John Cassavetes och Robert Altman. På 1990-talet förde indieboomen Quentin Tarantino, Steven Soderbergh och Kevin Smith till framträdande platser. På 2000- och 2010-talen gjorde digital teknik det enklare och billigare att göra film. Streamingplattformar har skapat nya möjligheter och nya utmaningar.

Oberoende filmer tar ofta upp ämnen som studior undviker. De tar risker, experimenterar med form och berättar personliga historier. De är källan till nya talanger och nya idéer. Vissa oberoende filmer blir succéer och startar karriärer. De flesta gör det inte. Ekonomin är brutal. En filmskapare kan lägga ner år på ett projekt som aldrig hittar en publik. Men den oberoende andan består. Det är filmens livsnerv.