Redigering är processen att välja ut och arrangera tagningar för att skapa en sammanhängande film. Det är där filmen verkligen görs. Klipparen tar råmaterialet, som kan vara timmar eller hundratals timmar långt, och formar det till en berättelse. De väljer ordningen på tagningarna, längden på varje tagning och övergångarna mellan dem. De kontrollerar tempot, rytmen och den känslomässiga bågen. Klipparen är den slutgiltiga berättaren.

Redigering är inte bara att montera. Det är att tolka. Klipparen arbetar med regissören för att hitta den bästa versionen av filmen. De kan omstrukturera scener, ta bort dialog eller lägga till musik. De kan upptäcka att en scen fungerar bättre i en annan position. De kan upptäcka att en skådespelarprestation är starkare i en annan tolkning. Klipparens jobb är att tjäna berättelsen, inte manuset.

Redigering har sitt eget språk. Ett klipp är en abrupt övergång. En upplösning är en gradvis sådan. Ett hoppklipp bryter kontinuiteten. Ett matchklipp kopplar samman två tagningar genom en visuell eller tematisk länk. Korsklippning växlar mellan samtidiga scener. Montage komprimerar tiden. Varje teknik har sin egen effekt. Redigeraren väljer utifrån ögonblickets behov.

Den bästa klippningen är osynlig. Publiken märker inte klippningarna. De följer bara handlingen. När klippningen misslyckas blir den stötande. Filmen känns för långsam, för snabb eller osammanhängande. Klipparen är filmens osynliga konstnär.