En forskare vill veta om ett nytt läkemedel sänker blodtrycket. Hon ger läkemedlet till en grupp och placebo till en annan. Hon mäter blodtrycket i båda grupperna. Den enda skillnaden mellan dem är läkemedlet. Det är ett experiment: en forskningsmetod där variabler manipuleras för att fastställa orsak och verkan.

Nyckelfunktionen är kontroll. Genom att slumpmässigt tilldela deltagare till villkor kan forskaren vara säker på att eventuella skillnader i resultat orsakas av manipulationen, inte av redan existerande skillnader. Slumpmässig tilldelning är det som skiljer ett verkligt experiment från en korrelationsstudie. Korrelation visar att två saker varierar tillsammans. Experiment visar att det ena orsakar det andra.

Experiment har begränsningar. De kan vara opraktiska, oetiska eller artificiella. Man kan inte slumpmässigt tilldela personer att röka cigaretter. Man kan inte enkelt studera långsiktiga effekter i ett laboratorium. Och även väl utformade experiment kan vara partiska av efterfrågeegenskaper, där deltagarna gissar hypotesen och ändrar sitt beteende. Dubbelblindaförfarandet, där varken deltagaren eller försöksledaren vet vem som fick behandlingen, är ett sätt att minska den partiskheten. Metoden är kraftfull, men den är inte magisk.