En clearingcentral är en mellanhand som avvecklar transaktioner mellan banker. Den sitter i mitten, tar emot betalningsinstruktioner från en bank och levererar dem till en annan, kvittar sedan skulderna och överför skillnaden. Clearingcentraler minskar antalet transaktioner och mängden pengar som måste flyttas.

Den första clearingcentralen var New York Clearing House, grundad 1853. Innan dess växlade bankerna checkar individuellt och skickade löpare fram och tillbaka över staden. Clearingcentralen centraliserade processen. Bankerna möttes dagligen, växlade checkar och reglerade nettoskillnaden. Det var snabbare och säkrare.

Moderna clearinghus är elektroniska. Clearinghuset driver CHIPS, som avvecklar stora internationella dollarbetalningar, och RTP, ett realtidsbetalningsnätverk. Federal Reserve driver Fedwire och FedACH. Depository Trust and Clearing Corporation avvecklar värdepappersaffärer. Var och en hanterar en annan typ av transaktion, men principen är densamma: netta skulderna, reglera skillnaden, minska risken.

Clearinghus hanterar också risker. Om en bank går i konkurs under avvecklingsprocessen kan clearinghuset bli tvunget att täcka underskottet. Det är därför clearinghus kräver säkerheter och sätter medlemsstandarder. Under krisen 2008 kunde en större clearingmedlems konkurs ha fryst hela systemet. Centralbanker ingrep för att förhindra detta. Clearinghus är för viktiga för att gå i konkurs.