Zodiaken är ett bälte av stjärnbilder som cirklar runt himlen längs ekliptikan, den bana som solen tycks följa under ett år. Planeterna och månen färdas inom samma bälte, vilket är anledningen till att forntida astronomer observerade det noggrant. Ordet kommer från grekiskans zodiakos, som betyder cirkel av små djur.

Babyloniska astronomer delade in bältet i 12 lika stora sektioner, vardera 30 grader breda, och namngav dem efter de stjärnbilder de innehöll. Väduren, Oxen, Tvillingarna, Kräftan, Lejonet, Jungfrun, Vågen, Skorpionen, Skytten, Stenbocken, Vattumannen och Fiskarna. Dessa namn blev de astrologiska tecknen, som fortfarande används idag trots att astronomin har gått vidare.

Konstellationerna och tecknen är inte längre i linje. Jordaxeln precesserar och förskjuter solens position mot stjärnorna med ungefär en grad vart 72:e år. När astrologin kodifierades stod solen i Väduren vid vårdagjämningen. Idag står den i Fiskarna. Tecknen är fixerade vid årstiderna, inte vid stjärnorna.

Astronomer använder zodiaken som en praktisk markör längs ekliptikan. Astrologer använder den för andra ändamål. De två områdena delar ett ordförråd men inte en metod.