Innan stål och armerad betong kom till var valvet det elegantaste sättet att spänna över en öppning. Stapla stenar i en böjd linje och något anmärkningsvärt händer: varje block trycks mot sin granne, och hela enheten bär lasten ovanför ner till marken. Romarna använde detta trick för att bygga akvedukter, broar och Colosseum. Två tusen år senare har principen inte förändrats.

Bågen fungerar på grund av kompression. Sten och tegel är starka i kompression men svaga i spänning, så en böjd form som håller allt ihoppressat passar naturligt. En centreringsram av trä håller delarna på plats under konstruktionen; när slutstenen – det sista blocket högst upp – är satt står bågen på egen hand.

Variationer finns i överflöd. En halvcirkelformad romersk båge är stabil men behöver höjd. En plattare segmentbåge sparar utrymme. En spetsig gotisk båge riktar trycket nedåt brantare, vilket möjliggör högre, smalare väggar och större fönster. Moderna bågar i stål och betong kan spänna över mycket större avstånd än murverk någonsin skulle kunna.

Titta på vilken gammal dörröppning eller bro som helst och du ser en strukturell idé som vägrar att gå ur modet.