Etologi är läran om djurs beteende, särskilt under naturliga förhållanden. Den tog form på 1930-talet genom arbetet av Konrad Lorenz, Niko Tinbergen och Karl von Frisch, som delade på Nobelpriset 1973. De insisterade på att beteende borde observeras i fält, inte bara i laboratorier. Deras arbete med prägling hos ankor, bins kommunikation och instinktiva fasta handlingsmönster lade grunden för området.

Etologer frågar sig hur beteende utvecklas, vad som utlöser det, hur det utvecklats och vilken funktion det fyller. Dessa fyra frågor, formulerade av Tinbergen, förblir ett centralt ramverk. Fältet överlappar med jämförande psykologi, beteendeekologi och evolutionär biologi. Det har också påverkat antropologin, särskilt i debatter om människans natur och de biologiska rötterna till socialt beteende.

Klassiska fynd

• Prägling: unga fåglar följer det första rörliga föremålet de ser.
• Fasta handlingsmönster: stereotypa reaktioner på specifika signaler.
• Honungsbinets vaggdans kommunicerar riktning och avstånd.
• Territorialitet och uppvaktningsritualer hos många arter.

Etologin påminner oss om att människor också är djur, och att vissa av våra sociala tendenser har djupa evolutionära rötter.