Omvändelse är mer än att känna ånger. I bibliskt språk är det en förändring av sinnet som resulterar i en förändring av riktning. Den hebreiska termen som ofta översätts till "ångra" betyder att vända om eller återvända; den grekiska termen betyder en förändring av sinne eller syfte. Båda pekar på en omorientering av hela personen mot Gud.

Både Johannes Döparen och Jesus inledde sina offentliga tjänster med samma uppmaning: omvänd er, ty himmelriket är nära. Uppmaningen förutsätter att människor är vägledda och behöver ändra kurs. Bekännelse av specifika synder är en del av processen, men den djupare rörelsen är en vändning från självstyre till förtröstan på Guds barmhärtighet. I liknelsen om den förlorade sonen "kommer den yngre brodern till sig själv" och bestämmer sig för att gå hem; faderns välkomnande kompletterar bilden av omvändelse som möts av nåd.

Kristen tradition har skiljt mellan utmattning – rädsla för straff – och ånger – sorg över att ha förolämpat Gud. Äkta ånger kännetecknas av det senare, även om ofullkomliga motiv fortfarande kan vara utgångspunkten. I praktiken är ånger sällan ett enda dramatiskt ögonblick. Det upprepas närhelst den troende inser att något har drivit av och återvänder.

Utan ånger förblir samtal om förlåtelse abstrakt. Med den blir möjligheten till en nystart konkret.