En person som har blivit förorättad väljer att släppa ifrån sig bitterhet och kravet på återbetalning. Den handlingen är förlåtelse. Religiösa traditioner behandlar det som både en gudomlig egenskap och en mänsklig plikt.

Skrifterna uppmanar de troende att förlåta så som de har blivit förlåtna. Ritualer för bikt och avlösning institutionaliserar processen. Förlåtelse kräver inte alltid försoning eller att konsekvenserna undanröjs; det handlar främst om att inre frigöra bitterhet. Svåra fall prövar läran när såren är allvarliga eller att man inte ångrar sig.

Psykologiska studier noterar fördelar för den förlåtandes mentala hälsa, men religiösa inramningar går längre genom att förankra utövandet i Guds karaktär eller universums ordning. Samhällen som utövar förlåtelse avbryter cykler av vedergällning. Kravet är fortfarande ett av de mest utmanande och utmärkande elementen i många religioner.

Förlåtelse är ofta svårare att praktisera än att berömma.