En patient associerar fritt, rapporterar drömmar och blir gradvis medveten om tidigare okända konflikter. Psykoanalys är det terapeutiska tillvägagångssätt och den medvetandeteori som utvecklats av Sigmund Freud och som betonar omedvetna processer, tidig erfarenhet och tolkning av mentala produktioner.

Klassisk teknik innebär frekventa sessioner, användning av soffan och fokus på överföring – återupplevandet av tidigare relationsmönster med analytikern. Senare utvecklingar, inklusive objektrelationer och samtida relationella tillvägagångssätt, behåller betoningen på omedveten mening samtidigt som de modifierar teknik och teori. Empiriskt stöd varierar mellan specifika påståenden; vissa kärnidéer har reviderats eller övergivits, medan det kliniska värdet av att utforska implicita relationsmönster fortfarande är inflytelserikt.

Psykoanalys formade 1900-talets kultur och ligger fortfarande till grund för många former av djuppsykoterapi. Dess bestående bidrag är insisterandet på att mycket av det mentala livet verkar utanför medvetenheten och att det att medvetandegöra det kan lindra lidande.

Det förflutna som inte ihågkommes upprepas ofta i nuets relation.