En vän beskriver en smärtsam förlust och lyssnaren känner en motsvarande värk samtidigt som hen vet att smärtan tillhör den andre. Empati är förmågan att förstå och, i varierande grad, dela en annan persons känslomässiga tillstånd.

Kognitiv empati innebär perspektivtagande – att korrekt sluta sig till vad någon tänker och känner. Affektiv empati innebär att resonera med själva känslan. Båda kan förekomma i olika proportioner. Empati motiverar prosocialt beteende men kan också leda till personlig stress eller partisk oro för dem som liknar en själv.

Neurovetenskap pekar på överlappande nätverk för att uppleva sina egna känslor och representera andras. Empati kan stärkas genom medveten övning i uppmärksamhet och perspektivtagande, och den kan urholkas av utbrändhet eller avhumaniserande miljöer. I kliniska roller och vårdande roller stöder balanserad empati kontakt utan emotionell kollaps.

• Att förstå och dela en annans känslor
• Inkluderar kognitiva och affektiva komponenter
• Främjar hjälp men kan orsaka lidande
• Modifierbar genom träning och kontext