Observationsinlärning är inlärning som sker genom att observera andra. Observatören tillägnar sig nya beteenden, information eller regler utan direkt förstärkning av sina egna handlingar.

Albert Banduras teori om social inlärning placerade observationsbaserat lärande i centrum för mänsklig utveckling. Barn lär sig aggression, samarbete, språkmönster och sociala normer genom att uppmärksamma modeller, komma ihåg vad de såg, kunna reproducera beteendet och ha någon form av motivation att göra det. Modeller som är lika, har hög status eller belönas är särskilt inflytelserika. Mediekaraktärer, föräldrar, lärare och jämnåriga fungerar alla som modeller.

Observationsinlärning kan ge både prosociala och antisociala resultat. Det möjliggör snabb överföring av färdigheter inom en grupp utan att varje individ behöver upptäcka lösningen genom trial and error. Spegelneuronsystem kan utgöra en del av den neurala grunden för förmågan att kartlägga observerade handlingar på ens egen motoriska repertoar.

Mycket av det människor vet hur man gör sågs först snarare än upplevdes direkt.