Lojalitet mot sin nation och tron ​​att nationella intressen bör prioriteras formar nationalism som en politisk kraft. Det kan ge näring åt befrielserörelser mot imperier och även driva exkluderande eller expansionistisk politik.

Nationalism mobiliseras kring gemensamt språk, kultur, historia eller etnicitet. Medborgerliga versioner betonar gemensamma politiska värderingar och institutioner; etniska versioner betonar härkomst och kulturell homogenitet. Båda har inspirerat statsbyggande och båda har rättfärdigat diskriminering eller våld mot de som definieras som utomstående.

I samtida politik förekommer nationalism i debatter om invandring, handel, suveränitet och internationella institutioner. Anhängare menar att den skyddar självbestämmande och kulturell kontinuitet. Kritiker varnar för att den kan glida över i främlingsfientlighet och undergräva samarbete kring gemensamma problem. Intensiteten i nationalistiska känslor varierar med ekonomisk oro, demografiska förändringar och elitens signaler.

• Prioriterar nationell identitet och intressen
• Kan ha en medborgerlig eller etnisk betoning
• Drivs av både befrielse och utanförskap
• Formar debatter om invandring, handel och utrikespolitik