Sokrates ställde frågor. Hans samtalspartners gav svar. Han ställde fler frågor. Svaren kollapsade. Ur kollapsen kom en bättre fråga. Den praxisen, som skildras i Platons dialoger, är en rot till dialektik. En annan är Hegel, som beskrev en process där en tes genererar sin antites, och konflikten mellan dem producerar en syntes. Syntesen blir en ny tes, och processen fortsätter. Huruvida Hegel använde exakt dessa termer debatteras. Mönstret blev inflytelserikt oavsett.

Dialektik är inte bara en argumentationsmetod. Det är en teori om hur idéer utvecklas. För Hegel rör sig historien genom motsättningar mot större frihet och självmedvetenhet. Marx tog dialektiken och lade den på materiella grunder. Idéer driver inte historien; det gör ekonomiska förhållanden. Klasskonflikten är motorn. Dialektiken har också använts inom teologi, litteraturkritik och utbildning. I varje fall är kärnidén densamma: sanningen framträder genom kollisionen mellan motsatta positioner, inte ur ett enda perspektiv som hålls isolerat.

Former av dialektik

• Sokratisk. Frågeställning för att avslöja okunskap och stimulera insikt.
• Hegelian. Tes, antites, syntes som en historisk process.
• Marxist. Materiella förhållanden och klasskonflikter driver förändring.
• Dialogisk. Sanningen framträder genom samtal.

Dialektik är inte kompromiss. Syntesen är inte mitt emellan tes och antites. Det är en ny position som bevarar det som är giltigt i var och en av dem.