Ett topiskt läkemedel appliceras direkt på huden eller slemhinnorna. Läkemedlet verkar där det appliceras, vilket begränsar systemisk absorption och minskar biverkningar på andra ställen i kroppen. Krämer, salvor, geler, lotioner, skum och plåster är alla topiska former. De används för hudåkommor, muskelsmärta, ögoninfektioner och nästäppa, bland många andra saker.

Vehikeln är lika viktig som läkemedlet. En salva är fet och ocklusiv, vilket fångar fukt och förbättrar absorptionen. En kräm är en blandning av olja och vatten, lättare och lättare att applicera. En gel är vattenbaserad och torkar snabbt. En lotion är tunn och lätt att applicera. Valet beror på tillståndet och platsen. Salvor fungerar bra på torr, fjällig hud. Krämer är bättre för vätskande eller håriga områden. Lotioner är användbara för stora områden. Absorptionen beror också på hudens tjocklek, blodflöde och om huden är intakt eller skadad.

Vanliga topiska användningsområden:

• Dermatologi. Eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner.
• Smärtlindring. NSAID-geler för muskel- och ledvärk.
• Oftalmologi. Ögondroppar och salvor för infektioner och inflammation.
• Nasal. Sprayer och salvor mot nästäppa och allergier.

Topikala läkemedel kan fortfarande orsaka systemiska effekter om tillräckligt mycket absorberas, särskilt på skadad hud eller hos barn. Använd enligt anvisningarna.