Nanomedicin tillämpar nanoteknik inom medicin, vanligtvis i skalor mellan 1 och 100 nanometer. Vid den storleken beter sig material annorlunda. De har större yta, kan korsa biologiska barriärer och kan konstrueras för att bära läkemedel, avbildningsmedel eller genetiskt material. Området är fortfarande ungt, men flera nanomediciner används redan kliniskt.

Det mest framgångsrika exemplet är liposomen, en liten bubbla av lipid som kan inkapsla ett läkemedel och skydda det från nedbrytning. Doxil, en liposomal formulering av doxorubicin, minskar hjärttoxiciteten hos det fria läkemedlet. Andra nanopartiklar använder polymerer, metaller eller proteiner som bärare. De kan beläggas med målsökande molekyler som binder till specifika celler, vilket gör att läkemedel kan ackumuleras i tumörer eller inflammerad vävnad. Guldnanopartiklar och järnoxidnanopartiklar används vid avbildning och värmebehandling. mRNA-vacciner mot covid-19 använder lipidnanopartiklar för att leverera genetiskt material till celler.

Vad nanomedicin erbjuder:

• Riktad leverans. Läkemedel kan riktas till specifika vävnader.
• Förbättrad löslighet. Nanopartiklar kan bära svårlösliga läkemedel.
• Kontrollerad frisättning. Läkemedel kan frisättas över timmar, dagar eller veckor.
• Avbildning och terapi. Vissa nanopartiklar kan göra båda samtidigt.

Utmaningar kvarstår, inklusive storskalig tillverkning, långsiktig säkerhet och regleringsmetoder som inte utformades för nanoskaliga produkter.