Det vertikala avståndet från en vågdal till dess topp är våghöjden. För ett givet havsläge varierar individuella vågor; den signifikanta våghöjden – ungefär medelvärdet av den högsta tredjedelen av vågorna – är standardstatistiken som används i prognoser och design.

Våghöjden ökar med vindhastighet, varaktighet och vågmotstånd, upp till en fysisk gräns som sätts av vågbrytningen. I grunt vatten kan höjden öka ytterligare genom grundning innan vågen bryts. Skämtvågor representerar extrema avvikare långt över den betydande höjden av det omgivande havet.

Sjömän, offshoreingenjörer och kustförvaltare förlitar sig på korrekt information om våghöjd. Satelliter mäter höjd utifrån radarsignaler; bojar mäter den direkt med accelerometrar eller trycksensorer. Numeriska vågmodeller förutsäger höjd globalt och valideras kontinuerligt mot dessa observationer. Även måttliga ökningar av typisk våghöjd kan accelerera kusterosion över tid.

• Vertikalt avstånd från dal till topp
• Signifikant våghöjd är den viktigaste statistiken
• Beror på vind, strömförbrukning och vattendjup
• Mätt med bojar och satelliter