När månen och solen står i linje med jorden – vid nymåne och fullmåne – förstärker deras gravitationskraft varandra. Resultatet blir springflod, som har den största variationen mellan hög- och lågvatten. Trots namnet inträffar springflod året runt, ungefär varannan vecka.

Högvatten är högre och lågvatten är lägre än genomsnittet. Risken för kustöversvämningar ökar under springflod, särskilt när de sammanfaller med stormar eller starka vindar på land. Organismer i tidvattenperioder upplever de längsta exponerings- och nedsänkningstiderna under månmånaden. Den motsatta fasen, dvärgflod, inträffar vid kvartsmånar när utbredningen är minst.

Tidvattentabeller förutsäger vår- och nedgångscykler med precision. Lokal förstärkning genom kustgeometri kan göra att vårvattenskillnaderna överstiger tio meter på exceptionella platser som Fundybukten. Sjömän och kustingenjörer schemalägger kritiska operationer kring vår-nedgångscykeln.

En springflod kan avslöja tidvattenzoner som förblir dolda under resten av månaden.