Innan funktionen kan förstås måste strukturen kartläggas. Neuroanatomi är den disciplin som beskriver nervsystemets arkitektur i skalor som sträcker sig från grova regioner till individuella synapser.

Klassiska metoder förlitade sig på dissektion, färgning av cellkroppar eller myelin, och spårning av vävnadsvägar med injicerade färgämnen. Moderna metoder inkluderar immunhistokemi, genetisk märkning, elektronmikroskopi och icke-invasiv avbildning såsom diffusions-MRI. Resultatet är en successivt finare atlas av cellkärnor, kortikala områden, fibervägar och kopplingsnätverk.

Neuroanatomi utgör grunden för att tolka lesioner, planera kirurgi och utforma experiment som riktar sig mot specifika kretsar. Jämförande neuroanatomi avslöjar både konserverade motiv och artspecifika specialiseringar. Även i takt med att funktionella studier sprider sig är korrekt anatomisk kunskap fortfarande oumbärlig; en signal som registrerats på fel plats eller en felidentifierad stimuleringsplats kan leda forskningen vilse.

• Studie av nervsystemets struktur
• Spänner över makroskopiska till ultrastrukturella skalor
• Använder klassiska och moderna märkningsmetoder
• Viktigt för funktionell tolkning