Ett morfem är den minsta språkliga enheten som bär mening. Det kan vara ett helt ord eller en del av ett ord, såsom ett prefix, suffix eller en böjning.

Ordet ”olycka” innehåller tre morfem: ”o-”, ”lycklig” och ”-het”. Var och en bidrar med mening. Fria morfem kan stå fristående som ord; bundna morfem måste fästa sig vid andra former. Språk skiljer sig åt i hur de packar mening i morfem. Vissa förlitar sig starkt på böjning; andra använder relativt fasta ordformer och förmedlar relationer genom ordordning och separata partiklar.

Barn tillägnar sig det morfologiska systemet i sitt språk gradvis, ibland övergeneraliserar de regler ("goed" istället för "went") innan de bemästrar undantag. Språkstörningar kan selektivt försämra morfologisk bearbetning. Lingvister analyserar morfem för att beskriva ords interna struktur och de regler som genererar nya former.

Betydelse i språket börjar med morfemet, den minsta del som fortfarande betyder något.