Under 1700-talet förespråkade ett nätverk av författare och läsare förnuft, empirisk forskning och reform. Upplysningstiden var en intellektuell och kulturell rörelse med centrum i Europa som ifrågasatte traditionell auktoritet inom religion, politik och kunskap.

Personer som Voltaire, Rousseau, Kant och många mindre kända deltagare debatterade naturrättigheter, den vetenskapliga metoden, religiös tolerans och samhällets organisation. Salonger, akademier och tryckkultur spred idéer över gränserna. Inte allt upplysningsarbete var enhetligt; skarpa meningsskiljaktigheter fanns om förändringens takt och riktning.

Upplysningsargument påverkade revolutioner i Amerika och Frankrike och senare reformer på andra håll. Kritiker då och senare har noterat rörelsens begränsningar vad gäller kön, ras och den icke-europeiska världen. Dess arv inkluderar både idealet om kritiskt offentligt förnuft och pågående tvister om idealets omfattning.

• 1700-talsrörelsen som betonade förnuft och reform
• Ifrågasatte traditionell religiös och politisk auktoritet
• Spridning via tryck, salonger och akademier
• Påverkade revolutioner och senare politiskt tänkande