En tragisk hjälte är en huvudperson med en ödesdiger brist som leder till deras fall. Termen kommer från Aristoteles, som beskrev hjälten som någon med hög status som drabbas av en omvändning. Fallet orsakas vanligtvis av hamartia – ett ödesdigert fel eller fel i bedömningen.

Oidipus har hybris. Macbeth har ambition. Hamlet har obeslutsamhet. Den tragiska hjälten är inte bara ett offer. De bär ett visst ansvar för sitt öde. Det är det som gör deras berättelse tragisk snarare än sorglig. Publiken känner medlidande och rädsla, enligt Aristoteles. Medlidande med hjältens lidande. Rädsla för att något liknande kan hända oss. Den tragiska hjälten inser ofta sitt misstag för sent. Det ögonblicket av igenkänning, kallat anagnorisis, är den känslomässiga toppen. I modern litteratur har den tragiska hjälten demokratiserats. Willy Loman i En säljares död är en säljare, inte en kung. Men hans fall följer fortfarande det gamla mönstret.

Viktiga element

• Hög status eller stor potential
• Dödlig brist (hamartia)
• Omvändning av förmögenhet
• Igenkänning av fel
• Medlidande och rädsla i publiken